LÖKVÄXTER

De flesta lökar bör planteras när de är i vila, dvs under tidig höst för vårblommande och tidig vår för sommar/höstblommande. Undantag är snödroppar och snöklockor som mår bäst av att flyttas i full blom, Narcisser har en mycket kort viloperiod och de flesta liljor ingen alls så var försiktig vid omplanteringar så att du inte skadar rotsystemet i onödan.

Det är dessutom viktigt att lökarna sätts på någotsånär rätt planteringsdjup, samt att de är rättvända. Som regel skall det finnas lika mycket jord ovanför löken som den är hög om det är tung jord, och det dubbla vid lätt och sandig jord eller om platsen är mycket torr. Det måste emellertid finnas minst 5 cm jord ovanför löken. Det är viktigt att inte plantera för djupt, många lökväxter t.ex. liljor kan lätt ta sig neråt men aldrig uppåt.

De flesta lökar kräver en väldränerad jord med mycket grus och humus. Många av de finare vildtulpanerna måste odlas i lökbänk eller lyftas varje år, då de är beroende av en god avmognad för att kunna överleva. Andra växter som Fritillaria och Iris med liknande behov (från stäpp och halvökenområden, t.ex Iran, Afganistan) kan bara odlas i lökbänk. Jordens pH får bestämmas av vilka lökar man vill odla. Anemoner, Trillium och de flesta Liljor (Amerikanska och Asiatiska) föredrar en sur jord medan t.ex Crocus och Cyclamen mår bäst i en kalkhaltig jord. Troligen är det så att vissa växter inte alls gillar kalk medan 'kalkälskarna' oftast går lika bra i sur jord, ett pH på 6 rekommenderas för allmänt bruk. Om vi vill få våra lökar att må bra och överleva en längre tid är det mycket viktigt att vi sköter gödslingen. De bästa gödslingsmedlen har låg kvävehalt men mycket av kalium och fosfor, t.ex benmjöl. Den bör helst blandas in i jorden innan planteringen eller strös på jorden direkt efter planteringen så att den är väl inblandad när växtsäsongen börjar, tilläggsgödling sker tidigt på vårarna - bearbeta ner gödselkornen eller använd flytande gödsel, om några korn blir liggande i bladverket på t.ex. en tulpan blir de gärna brända och och angrips lättare av sjukdomar.

Vildängen

Många lökar passar bra att planteras i gräs, dvs inte i en gräsmatta utan snarare en vildäng, vilken väl motsvarar de subalpina gräsängar som är den naturliga växtplatsen för många lökar. Blomningen börjar i tidig vår med snödroppar (Galanthus) och snöklockor(Leucojum), Crocus, Corydalis och Scilla. När gräset blir högre är det dags för större växter som Narcisser, Fritillaria (meleagris och pyrenaica), vildtulpader och Orithogalum. Senare kommer de höga tulpanerna och liljorna (martagon och pyrenaicum). I slutet på juli när de flesta lökväxterna har vissnat ner är det dags att slå gräset och låta det torka ett tag tills fröna fallit till marken. I september är det sedan dags för tidlösa (Colcicum) och höstcrocus, och eventuellt någon höstblommande snödroppe.

Lökar bland buskar och träd.

En av de bästa miljöerna för att odla lökväxter är lundmiljön (woodland), dvs en vildäng med glesa buskar och småträd. Lökarna står för blomprakten under buskar och träd innan bladen har slagit ut, och får sedan hjälp av buskarnas rötter att hålla jorden torr under

sommaren. Snödroppar, vintergäck, Cyclamen, Scilla, Trillium och Erythronium mår bäst i detta landskap. Lilium martagon klarar av både skugga och torka medan övriga liljor bör planteras på de soligare platserna. Utnyttja buskar med små rotsystem för att skydda växter som kräver lite fuktigare jord, och buskar med kraftigt rotsystem för de som vill ha torrare under sommaren. Det kan ofta ha en avgörande betydelse på vilken sida om busken som du planterar löken, tidigt vegeterande arter som lätt skadas av morgonsolen skyddas om du planterar dem på västra sidan av busken.

Perennrabatten

Många av de halvstora och stora lökväxterna passar förstås i den traditionella perennrabatten. Narcisserna går bra i ganska tung och fuktig jord, medan de övriga ställer krav på en porös och genomslöpplig jord med mycket grus i. Fritillaria imperialis (Kejsarkronan) kommer tidigt på våren och har, inte helt omotiverat, fått rykte om sig att vara lite svår. Orsakentill detta är att den kräver mycket näring för att orka blomma samt att den måste planteras djupt (40-50 cm). Tulpaner, Liljor och höga Allium är förstås lämpliga i den här miljön. De små tidigblommande lökväxterna kan också användas här för att ge en tidig fägring i väntan på de senblommande perennerna, t.ex. snödroppar, crocus, scilla, anemoner m.fl.

Stenpartiet

Här passar oftast bara de lågväxande lökväxterna som Crocus, Iris (danfordiae, reticulata, pumila), Allium, Rhodohypoxis, Oxalis, Ipheion, botaniska tulpaner och narcisser.

Torvpartiet

Här passar lök och knölväxterna från Himalaja, Kina, Japan och de fuktiga områdena i Nordamerika, ofta samma sortiment som i lundpartiet. Trillium, Erythronium, Fritillaria (camschatcensis, acmopetala, pallidiflora), Lilium, Nomocharis och Arisaema

Lökbänkar

Eftersom en stor del av lökkväxterna kommer från medelhavsklimatet där vår och höst/vinter är fuktiga medan sommaren är varm och torr odlas många växter i något som kan kallas lökbänkar (bulb frames).

Den ger möjlighet att hålla lökarna helt torra under sommaren och ganska torra under vintern.

Bänken är vanligen upphöjd från marken, men om det finns andra sätt att ådstadkomma perfekt dränering, t.ex. i en sluttning går det säkert bra det också. Sidorna kan bestå av sten, betong, tegel, slipers, tryckimpregnerat virke eller vad du annars kan hitta på - använd

material som passar in i din trädgård. Sidorna bör vara 30 cm eller mer och om du har besvär av sorkar eller mullvadar bör du placcera ett nät längst ner. Ovanför bänken placerar du fönster eller plastskivor som ser till att det inte kan regna på dina plantor när du inte vill det, de bör emellertid placeras ganska högt så att det kan passera rikligt med luft mellan fönster och odlingsbädd.

Längst ner börjar du med att lägga ett rejält lager av stenar, mycket grovt singel eller annat skräp som du vill bli av med, detta för att få en perfekt dränering - till skillnad mot stenpartiet bör du här sträva efter att inte ha kapillärkontakt mellan planteringsjord och markytan. Över detta läggs 10 cm torv eller lövkompost för att hindra jorden att täppa till dräneringen. Ovanför detta läggs 15-20 cm av den jord som rötterna skall hämta näringen ifrån. Denna skall bestå av jord, torv eller kompost, sand och singel (4 - 8/12 mm) i ungefär lika delar för lökar som vill ha en kraftig jord, mera singel och sand för de som vill ha extra bra dränering. Krossad kalksten eller snäckskal uppskattas av de flesta lökväxterna, blanda också in benmjöl eller något annat gödningsmedel med låg kvävehalt (t.ex potatisgödning).

All fin grafik kommer från